Arbeta varifrån som helst, upptäcka världen och samtidigt driva ett eget företag – för många är det själva sinnebilden av frihet. Som digital nomad kan du arbeta platsoberoende. Men så snart du startar ett företag, fakturerar eller driver ett bolag utomlands träder juridiska och skattemässiga ramar in som du bör känna till och följa.
Den som agerar oförberett riskerar skattekrav i efterhand, dubbelbeskattning eller juridiska problem. I det här inlägget får du veta vad du särskilt bör tänka på när du startar företag som digital nomad.
Begreppet ”digital nomad” beskriver personer som huvudsakligen arbetar online och regelbundet växlar mellan olika länder. Juridiskt finns dock inte denna kategori. För myndigheter och skattekontor är det inte livsstil eller närvaro i sociala medier som är avgörande, utan objektiva kriterier som:
• Var har du din bostad?
• Var vistas du huvudsakligen?
• Varifrån leder du faktiskt ditt företag?
Dessa faktorer avgör var du är skattskyldig och vilken nationell rätt som gäller för din företagsverksamhet.
Enligt tysk rätt är du som utgångspunkt obegränsat inkomstskattskyldig om du har en bostad eller din vanliga vistelse i Tyskland (§ 1 Abs. 1 EStG).
Det handlar inte bara om formell folkbokföring, utan om de faktiska omständigheterna:
• En bostad föreligger om du disponerar en lägenhet/bostad och behåller den under omständigheter som visar att den används (§ 8 AO). Avgörande är alltid att bostaden innehas under omständigheter som visar att den behålls och faktiskt används; att ha en nyckel är bara en indikation, men inget ensamt kriterium.
• Vanlig vistelse anses normalt föreligga om du vistas i Tyskland längre än sex månader (§ 9 AO), där kortare avbrott inte påverkar bedömningen.
Även vid längre utlandsvistelser kan skattskyldighet i Tyskland därför fortfarande bestå.
I detta sammanhang nämns ofta den så kallade 183-dagarsregeln. Den är dock inte ett allmänt test för skatterättslig hemvist. Den spelar framför allt roll i dubbelbeskattningsavtal – till exempel vid beskattning av lön – och är där kopplad till ytterligare villkor.
Observera: Den i tysk rätt relevanta sexmånadersgränsen i §9 AO (vanlig vistelse) ska skiljas från den i internationell skatterätt ofta nämnda
”183-dagarsregeln” i dubbelbeskattningsavtal. Båda reglerna har olika syften och leder inte automatiskt till samma resultat.
I praktiken uppstår som regel skattskyldighet i minst en stat. Den utbredda föreställningen att man genom frekventa platsbyten kan förbli skattefri på lång sikt håller oftast inte vid en juridisk granskning.
Det är dock viktigt att skilja på:
Skattskyldighet betyder inte automatiskt att du faktiskt måste betala skatt. Om och i vilken omfattning skatt tas ut beror bland annat på inkomstnivå, avdrag, fribelopp och respektive nations skattesatser.
Skattskyldighet kan uppstå särskilt när:
• en bostad i Tyskland behålls,
• den faktiska företagsledningen för ett bolag sker från Tyskland eller
• längre vistelser i ett annat land grundar skattskyldighet där.
Särskilt för utländska bolag är den så kallade platsen för företagsledning avgörande. Den bestäms av var de väsentliga affärsbesluten faktiskt fattas (§ 10 AO) – inte av bolagets formella säte. I fjärrstrukturer ligger denna plats ofta där den agerande personen bor eller vistas.
Om exempelvis en estnisk OÜ (estniskt aktiebolag med begränsat ansvar) bildas men i praktiken leds från Tyskland, kan bolaget bli skattskyldigt i Tyskland – oavsett formellt säte utomlands.
Många digitala nomader väljer att starta ett bolag utomlands, till exempel i Estland eller Irland. Särskilt känt är Estlands E-Residency, som gör det möjligt att bilda och administrera ett bolag helt digitalt.
Möjliga fördelar:
• professionell företagsstruktur
• internationell affärsmässighet
• digitala administrationsprocesser
• förenklad tillgång till betaltjänstleverantörer
Viktigt är dock:
E-Residency skapar ingen egen skatterättslig status. Avgörande är fortsatt var du personligen är skatterättsligt bosatt och var den faktiska platsen för företagsledningen i ditt bolag finns.
Om du huvudsakligen bor i Tyskland eller arbetar härifrån kan det vara den juridiskt säkra vägen att registrera en näringsverksamhet i Tyskland. Även vid befintliga utlandsbolag kan tysk skattskyldighet uppstå om:
• platsen för den faktiska företagsledningen ligger i Tyskland,
• väsentliga affärsbeslut fattas här eller
• den operativa verksamheten till största delen bedrivs från Tyskland.
Beroende på struktur kan detta antingen leda till obegränsad skattskyldighet för bolaget i Tyskland eller till att ett fast driftställe i landet uppkommer. Ett fast driftställe kan också uppstå utan ett klassiskt kontor, till exempel genom platsen för företagsledningen eller genom fasta anordningar som faktiskt används för verksamheten.
Beroende på rättsform eller struktur kan redan platsen för företagsledningen leda till obegränsad skattskyldighet för bolaget, oavsett om ett fast driftställe dessutom uppkommer. Båda anknytningspunkterna måste prövas separat skattemässigt.
För internationellt verksamma företag kan det hända att flera stater samtidigt gör anspråk på beskattningsrätt. För att undvika dubbelbeskattning finns mellan många stater så kallade dubbelbeskattningsavtal (DBA).
Dessa reglerar bland annat:
• vilken stat som har beskattningsrätten,
• hur inkomster ska hänföras,
• hur dubbelbeskattning ska undvikas.
Tillämpningen av ett DBA är komplex och beror alltid på det konkreta enskilda fallet. Särskilt vid skiftande vistelseorter och internationell verksamhet rekommenderas därför starkt individuell skatterådgivning.
Den som som digital nomad startar ett företag bör särskilt beakta följande aspekter:
• En bostad i Tyskland leder ofta till obegränsad skattskyldighet.
• Längre vistelser i andra länder kan grunda ytterligare skattskyldigheter där.
• Platsen för den faktiska företagsledningen är avgörande för bolagets beskattning.
• Utan tydlig dokumentation av vistelser, aktiviteter och beslutsprocesser riskerar du efterdebiteringar, ränta eller böter.
I praktiken rekommenderas därför spårbar dokumentation, till exempel genom kalender, resehandlingar, hyresavtal, flygbokningar eller andra bevis, för att kunna styrka de faktiska förhållandena.
Många problem uppstår inte av illvilja, utan av bristande kännedom om de juridiska ramarna.
Många stater erbjuder särskilda visumprogram för digitala nomader, däribland till exempel Estland, Kroatien, Portugal eller Spanien. Dessa visum underlättar vistelsen och tillåter ofta att man utför distansarbete för utländska uppdragsgivare eller arbetsgivare.
Viktigt är dock:
Uppehållsrättsligt tillstånd och skatterättslig hemvist är två separata juridiska prövningar och hänger inte automatiskt samman. Dessutom är lokal anställning i vistelsestaten i många digital-nomad-visum uttryckligen utesluten eller begränsad. Även här beror det alltid på den konkreta utformningen av respektive visum.
Utöver inkomstskatt och bolagsstruktur bör digitala nomader även hålla koll på andra rättsområden, särskilt:
• Moms (VAT): Vid gränsöverskridande tjänster – särskilt digitala tjänster – kan platsen för omsättningen bero på upplägget och ligga hos kunden. Vid B2C-tjänster inom EU kan detta medföra registreringsskyldigheter eller användning av det så kallade One-Stop-Shop-förfarandet (OSS).
• Socialförsäkring: Beroende på status (t.ex. anställd, egenföretagare, vd) och arbetsplats kan socialförsäkringsskyldigheter uppstå i bosättningslandet, arbetslandet eller på grundval av mellanstatliga avtal.
Dessa områden är mycket individuella och bör alltid också prövas vid gränsöverskridande verksamhet.
Att starta företag som digital nomad ger många möjligheter – men innebär också juridiska och skattemässiga risker. Avgörande är inte livsstil eller reslust, utan objektiva faktorer:
• Var bor du?
• Var vistas du huvudsakligen?
• Varifrån leder du faktiskt ditt företag?
Utländska bolag och E-Residency kan vara användbara verktyg, men de undanröjer inte automatiskt skatteplikter. Den som vill arbeta långsiktigt med rättssäkerhet bör låta planera sin struktur professionellt i ett tidigt skede.
1. Är min bosättning reglerad på ett rättssäkert sätt?
2. I vilket land har jag skatterättslig hemvist?
3. Var ligger platsen för den faktiska företagsledningen för mitt bolag?
4. Är ett utländskt bolag verkligen meningsfullt för min affärsmodell?
5. Vilka dubbelbeskattningsavtal berör mig?
6. Dokumenterar jag mina vistelser och aktiviteter tillräckligt?
7. Har jag inhämtat individuell skatte- och juridisk rådgivning?
