Den schweiziska pauschalbeskattningen – internationellt ofta kallad lump-sum taxation eller expenditure-based taxation – har under många år lockat många förmögna inflyttare. Grundprincipen låter enkel: Det är inte den faktiska globala inkomsten som ligger till grund, utan levnadskostnaderna. I praktiken har modellen dock blivit betydligt mer komplicerad. Och för vissa nationaliteter är den i dag långt ifrån den eleganta lösning som den ofta marknadsförs som.
Särskilt för tyskar är en punkt viktig: Pauschalbeskattningen är inte generellt avskaffad i Schweiz, men ur skatteavtalsperspektiv fungerar den betydligt mer begränsat än tidigare, särskilt om man vill utnyttja avtalsförmåner. Den som är pauschalbeskattad i Schweiz och vill göra anspråk på förmåner enligt vissa dubbelbeskattningsavtal måste uppfylla ytterligare krav och stöter beroende på upplägg på begränsningar. Just därför är modellen för tyskar i många situationer inte längre den tidigare standardlösningen. Liknande begränsningar gäller även för andra stater som Österrike, Belgien, Frankrike, Italien, Norge, Kanada och USA.
Officiellt handlar det om en förenklad taxering för utländska medborgare som bor i Schweiz, inte förvärvsarbetar där och som för första gången – eller efter minst tio års frånvaro – åter etablerar skattemässigt hemvist i Schweiz. Den som blir schweizisk medborgare eller börjar arbeta i Schweiz förlorar tillgången till denna beskattningsform. De ordinarie skattesatserna gäller fortfarande – det är bara beskattningsunderlaget som fastställs på ett annat sätt.
Skatten beräknas utifrån den skattskyldiges och dennes underhållsberättigade anhörigas årliga levnadsomkostnader i och utanför Schweiz. Dessutom finns minimivärden och en kontrollberäkning: Skatten får inte vara lägre än den ordinarie skatt som beräknas på vissa schweiziska inkomster och på inkomster för vilka lättnad begärs enligt ett dubbelbeskattningsavtal. Det är just denna kontrollberäkning som gör att många gränsöverskridande fall faller igenom.
Pauschalbeskattningen har i Schweiz varit politiskt omstridd i många år. Zürich avskaffade den efter en folkomröstning den 1 januari 2010. Fler kantoner – Basel-Stadt, Schaffhausen och Appenzell Ausserrhoden – följde efter. I Basel-Landschaft är däremot levnadskostnadsbeskattningen inte helt avskaffad, utan endast möjlig under inflyttningsåret fram till slutet av den pågående skatteperioden. Andra kantoner har behållit levnadskostnadsbeskattningen, delvis med strängare krav, särskilt Luzern, St. Gallen och Thurgau. Eftersom den kantonala praxis varierar bör varje fall prövas individuellt i respektive kanton.
Det betyder: Redan inom Schweiz är situationen inte densamma överallt. Den som arbetar med frågan måste inte bara titta på federal rätt, utan också på den aktuella kantonen. En generell fras som "I Schweiz kan man bara bli pauschalbeskattad" är i dag helt enkelt för grov.
Den verkligt känsliga punkten ligger dock inte i Schweiz i sig, utan i gränssnittet mot dubbelbeskattningsavtalen (DBA). Enligt ett officiellt dokument från det schweiziska statssekretariatet för internationella finansfrågor anses pauschalbeskattade personer i regel visserligen ha hemvist i Schweiz. Men i vissa DBA måste en fysisk persons schweiziska inkomstskatt uppfylla minimikrav för att personen över huvud taget ska kunna åberopa avtalsförmåner. Där nämns uttryckligen Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Kanada, Österrike, Norge och USA.
Det är kärnan i problemet. Modellen är alltså inte "förbjuden" för tyskar, men ur avtalssynpunkt har den blivit betydligt mindre attraktiv för tyskar när tyska inkomster, tyska tillgångar eller tyska källskatter är inblandade. Detsamma gäller i sak även för personer från Österrike, Belgien, Italien, Frankrike, Norge, Kanada och USA. I samtliga dessa fall räcker den klassiska schweiziska pauschalskatte-statusen ofta inte för att automatiskt få med sig alla DBA-förmåner.
För tyska fall är frågan därför så närvarande, eftersom många tyskspråkiga utvandrare inte flyttar till Schweiz helt "rent avskurna". Ofta finns det fortsatt tillgångar, utdelningar, innehav, pensioner, fastigheter eller andra tyska inkomster. Så snart man vill använda lättnader enligt DBA Tyskland–Schweiz blir det känsligt. Schweiz kräver nämligen i sådana fall i praktiken att vissa utländska inkomster tas med i den schweiziska kontrollberäkningen.
Just därför säger många rådgivare i dag förenklat: "För tyskar är den klassiska pauschalbeskattningen inte längre en verklig modell." Juridiskt är det för svepande – men i praktiken träffar det ofta rätt. Den som som tysk flyttar till Schweiz och lever pauschalbeskattad får helt enkelt inte automatiskt den tidigare kombinationen av schweizisk särbeskattning och full DBA-användning.
Om man beskriver frågan korrekt bör man alltså inte bara tala om Tyskland. Särskilt relevanta är just nu dessa länder:
Tyskland – kraftigt begränsat så snart tyska inkomster och DBA-förmåner ska beaktas.
Österrike – också i gruppen av stater med skärpta DBA-krav.
Belgien – räknas uttryckligen till länderna med särskilda krav.
Frankrike – även här räcker ren pauschalbeskattning inte automatiskt för full DBA-bekvämlighet.
Italien – samma tema; avtalsförmåner kräver en mer långtgående skattemässig registrering i Schweiz.
Norge, Kanada, USA – nämns också officiellt i denna grupp.
Den viktiga nyansen är alltså: För dessa länder är pauschalbeskattningen inte nödvändigtvis "borta", men den är inte längre fritt och obekymrat användbar om man tar avtalsdelen i beaktande.
Trots det är den schweiziska pauschalbeskattningen inte död. Den kan fortfarande vara intressant för förmögna utländska personer som:
flyttar till Schweiz som nya, eller efter lång frånvaro,
inte arbetar där,
inte behöver integrera komplicerade källinkomster från problematiska DBA-stater,
och främst söker en stabil, förutsägbar skattemiljö i en viss kanton.
Särskilt för personer utan starka kopplingar till de nämnda staterna kan modellen fortfarande fungera. Men det är något helt annat än den gamla marknadsföringen där "Schweiz" påstås vara öppet för internationella HNWI:er och lösa alla problem. Så ser det inte ut längre i dag.
Ofta glöms det bort att pauschalbeskattningen tillämpas olika mellan kantoner. Därtill kommer: Inte varje schweizisk kanton vill politiskt driva denna modell lika offensivt. Att flera kantoner helt har avskaffat regeln visar att Schweiz internt inte alls uppträder enhetligt. Den som därför bara förlitar sig på en allmän artikel om Schweiz får snabbt en felaktig bild.
Den schweiziska pauschalbeskattningen finns fortfarande, men den är i dag en mycket snävare och mer teknisk modell än tidigare. För tyskar har den inte försvunnit helt, men i många praktiskt relevanta fall är den inte längre den tidigare önskelösningen, eftersom DBA-sidan kraftigt begränsar fördelarna. Detsamma gäller även för personer med koppling till Belgien, Frankrike, Italien, Österrike, Norge, Kanada och USA.
Den som arbetar med frågan bör därför inte fråga: "Finns pauschalbeskattning i Schweiz fortfarande?" Den bättre frågan är: "Kan jag över huvud taget använda den meningsfullt med mitt ursprungsland och mina inkomstkällor?"
Det är exakt här som marknadsföring skiljs från verklig skatteplanering.
