Den som lämnar Frankrike har hittills i regel utgått från att den obegränsade skattskyldigheten upphör i och med utflyttningen, förutsatt att centrum för levnadsintressena tydligt har flyttats utomlands. Denna grundprincip består. Men med budgetlagen för 2026 har Frankrike infört en ny skatteregel som riktar sig mot särskilt höga inkomster och som för första gången uttryckligen knyter an till franskt medborgarskap.
Därmed tar Frankrike ett steg i riktning mot en "universell beskattningsprincip" som man tidigare främst förknippar med USA – dock tydligt begränsad och inriktad på mycket höga inkomster.
Frågan blir nu: Vem berörs och vad gäller egentligen efter utflyttningen?
Inom ramen för Projet de loi de finances pour 2026 antogs ett tillägg till artikel 4 bis i Code général des impôts. Det innebär att franska medborgare under vissa förutsättningar även efter utflyttning kan fortsätta att omfattas av fransk beskattning under en period om tio år.
Regeln gäller bara om flera villkor uppfylls samtidigt:
franskt medborgarskap
minst tre års skattemässig hemvist i Frankrike under de senaste tio åren före utflyttningen
utflyttning till en stat vars beskattning ligger mer än 40 % under den franska nivån
inkomst över fem gånger det årliga taket för socialförsäkringen (för närvarande över 230 000 € per år)
Avgörande är: Beskattningen avser endast den del av inkomsten som ligger över denna tröskel. Det handlar alltså uttryckligen inte om en generell nationalitetsbeskattning för alla fransmän bosatta utomlands.
Dessutom föreskrivs avräkning för skatt som betalats i bosättningsstaten. Avsikten är därmed inte klassisk dubbelbeskattning, utan snarare en kompletterande beskattning upp till fransk nivå.
Nej. Frankrike inför inget heltäckande system med medborgarskapsbaserad beskattning.
Medan USA i grunden beskattar alla medborgare oavsett bostadsort, är den franska modellen:
inkomstberoende
tidsmässigt begränsad till tio år
begränsad till lågskatteländer
endast tillämplig på höginkomsttagare
Det rör sig om en riktad åtgärd för att bekämpa "exil fiscal", alltså skattedrivna utflyttningar av mycket förmögna personer.
Den nya regeln ersätter inte den befintliga Exit Tax.
Exit Tax fortsätter att gälla vid betydande ägarandelar eller stort värdepappersinnehav, när latenta vinster vid utflyttning anses och beskattas fiktivt. Den avser tillgångar.
Den nya regeln i den franska budgetlagen 2026 avser däremot löpande inkomster – alltså arbetsinkomster, kapitalinkomster eller förmögenhetsinkomster över den angivna tröskeln.
Båda systemen kan teoretiskt tillämpas parallellt, men de avser olika skattesituationer.
Den nya regeln knyter an till stater där beskattningen ligger mer än 40 % under den franska nivån.
Det finns ingen fast landlista, utan en jämförelseberäkning utifrån den effektiva beskattningen av:
arbetsinkomster
kapitalinkomster
förmögenhetsinkomster
Om ett land omfattas beror alltså på den konkreta skatteprofilen. Typiskt i fokus är klassiska lågskatteländer eller stater utan inkomstskatt.
Inom EU torde tillämpningen i många fall begränsas av dubbelbeskattningsavtal.
För den stora majoriteten av franska medborgare utomlands förändras i praktiken inget genom den nya regeln. Nationalitetsbeskattningen som antogs i finanslagen 2026 är uttryckligen utformad som inkomstbaserad och kräver flera kumulativa förutsättningar.
Den som ligger under den relevanta inkomsttröskeln, inte flyttar till en stat med tydligt lägre beskattning eller inte uppfyller kravet på tidigare hemvist, omfattas inte av den nya bestämmelsen.
I dessa fall gäller fortsatt det klassiska systemet med begränsad skattskyldighet. Det betyder: Endast inkomster med anknytning till Frankrike beskattas, till exempel hyresintäkter från fastigheter belägna i Frankrike eller vissa kapitalinkomster från franska källor.
Enbart franskt medborgarskap utlöser alltså ingen extra skattskyldighet för normala inkomstnivåer.
Den politiska inriktningen för den nya regeln är tydligt riktad mot mycket höga inkomster. Den ska särskilt fånga upp fall där betydande inkomster flyttas till stater med avsevärt lägre skattebelastning.
För typiska löntagare, pensionärer eller företagare med måttliga inkomster består det tidigare systemet i huvudsak.
Den politiska inriktningen är klart inriktad på mycket höga inkomster.
Oavsett den nu införda nationalitetsbeskattningen består de befintliga skatteinstrumenten fullt ut. Dit hör särskilt Exit Tax, som träffar betydande ägarandelar och fångar upp latenta värdestegringar vid tidpunkten för utflyttningen. Denna regel avser fortsatt tillgångar, inte löpande inkomster.
Även beskattningen av inkomster från fransk källa påverkas inte. Den som efter utflyttningen fortsatt hyr ut fastigheter i Frankrike eller äger andelar i franska bolag kan fortfarande omfattas av fransk beskattning.
Detsamma gäller fastighetsförmögenhetsskatten (IFI), om nettofastighetsförmögenheten i Frankrike överstiger den lagstadgade tröskeln.
Även inom arvs- och gåvoskatten finns fortsatt anknytningspunkter till tidigare hemvist eller tillgångars belägenhet i Frankrike.
Den nya regeln ersätter inte dessa mekanismer, utan kompletterar dem endast. Den lägger till ytterligare en byggsten i det befintliga systemet, utformad specifikt för vissa situationer med höginkomsttagare.
Motiveringen till det aktuella tillägget gör tydligt att åtgärden framför allt syftar till att bekämpa skattedrivna utflyttningar.
Lagstiftaren argumenterar med målet att begränsa skatteflykt, förhindra så kallad "dumping fiscal" och stärka Frankrikes skattemässiga suveränitet. Särskilt höga inkomster ska enligt denna logik inte enbart genom ett byte av bosättningsland kunna undkomma den franska beskattningsnivån.
Samtidigt betonar den politiska diskussionen att regeln ska förbli förenlig med befintliga dubbelbeskattningsavtal och inte skapa en full dubbel belastning.
Införandet av denna riktade nationalitetsbeskattning ingår därmed i en bredare europeisk debatt där man allt oftare diskuterar om och hur stater kan beskatta mycket höga inkomster även efter att en person flyttat sin bosättning.
För praktiken innebär det: Medan lite förändras för majoriteten av fransmän utomlands, ökar behovet av planering och granskning markant för mycket förmögna medborgare.
För mycket förmögna franska medborgare som planerar att flytta sin hemvist till lågskatteländer blir skatteplaneringen betydligt mer komplex.
Särskilt följande behöver analyseras:
nivån på framtida inkomster
destinationsland och dess effektiva skattebelastning
längden på tidigare hemvist i Frankrike
möjlig avräkning av utländska skatter
samspel med Exit Tax
Enbart utflyttning räcker i framtiden inte nödvändigtvis för att helt frigöra sig från den franska beskattningsrätten vid mycket höga inkomster.
Frankrike inför ingen schablonmässig beskattning av alla medborgare bosatta utomlands.
Med den franska finanslagen 2026 har man dock beslutat om en riktad, inkomstberoende nationalitetsbeskattning för mycket höga inkomster. Den gäller under en period om tio år efter utflyttningen och avser uteslutande fall med betydande inkomster och flytt till stater med avsevärt lägre beskattning.
För vanliga utvandrare förändras lite. För höginkomsttagare ökar däremot behovet av skattemässig genomlysning avsevärt.
Den som som fransk medborgare planerar en utflyttning eller redan bor utomlands och tillhör de angivna inkomstgrupperna bör analysera den individuella situationen noggrant.
Vi hjälper gärna till att strukturerat gå igenom utgångsläget och ta fram en rättssäker strategi för tiden efter utflyttningen.
